Dessa nätter.. de sliter och tär på mig. Varför kan jag inte sova? Vad väcker mig? Vad gör att jag inte kan somna om, trots malande trötthet i hela mig?
Jag la mig 23.30. Somnade kanske 30 min senare. Vaknade före 02. Timme, efter timme ligger jag där.. försöker somna om. Försöker försvinna in i nån drömvärld.. Huvudet är tungt, jag orkar knappt lyfta det. Kroppen värker av trötthet. Ögonlocken väger tungt, vilar.
Tar fram en bok, och tänker att jag kommer bli trött av läsning, precis som jag brukar.
Visst blir jag trött. Men kan jag somna?
Ligger där och undrar varför jag inte är hungrig, jag som legat vaken 4 timmar.
Ett sting av dåligt samvete hugger i mitt hjärta. Jag äter för dåligt, det vet jag. Jag måste verkligen ta mig i kragen vad gäller den saken.. ångest väller upp inom mig. Mitt älskade barn.. jag måste vårda det bättre därinne i magen. Det gör sig i allra högsta grad påmint, sparkar så hela magen hoppar, säger till sin mamma att "här är jag, glöm inte bort mig". Jag blir tårögd av tanken att jag inte sköter mig som jag ska. Jag är för trött, jag är för ensam, jag är för feg för att våga vara till besvär. Säger inte till när jag blir hungrig om jag är bortbjuden. Från och med nu ska jag tänka på det här med maten, verkligen försöka. Jag har gått ner i vikt, det ser och känner jag. Det ser fint ut, men hur bra är det för mitt barn? Jag äter inte medvetet dåligt, försöker inte bli "smal". Det bara blir så. Jag glömmer.
Jag vill sova nu.. jag vill verkligen. Tröttheten ger mig ångest. Kroppen skriker efter sömn. Mitt huvud vill inte.
Jag vill bara stänga av, bara vila.
Jag åt en banan, ett försök att få i mig nåt iaf. Ska ta ett glas fil också, försöka lägga mig igen.
Även om jag inte lyckas somna.. så har kroppen fått ligga ner, ögonen fått blunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar