Jag orkar inte mer..

Kraften är slut.. igen. Det här är bara för jävla jobbigt!

Jag väntar mitt första barn, och allt borde vara rosaskimrande.

Jag borde vara mer än lycklig med min partner, planera husköp, gå runt å titta på barnvagnar.. planera namn..

Men här sitter jag. Tack o lov med tak över huvudet.

Men ensam.. sover i min mammas vardagsrum, med två löpande katter som jag inte ens har råd att ge p-piller till.

Allt strular.. lägenhet verkar det hopplöst att få, a-kassan tar extremt lång tid. (har ju varit arbetslös sen sept, och fortf inte fått ersättning)

Jag har inte ens råd att sätta frimärke på sista a-kassekortet.. korten som mamma nu 2 dar i sträck glömt posta.

När jag sms:ar eller ringer kompisar så får jag sällan svar.. det är bara vissa som alltid finns där, och jag tackar för att jag har er!

På måndag är det alla hjärtans dag... folk kommer mysa o kramas, äta middag tillsammans, ge varandra blommor, säga att de älskar varandra..

Vad kommer jag göra? Sitta helt ensam.

Happy Valentines på er iaf...